Turf 24 har tagit paus och är vilande. Tack för att du besökt sajten! Till turfgame.com

Bild24

Jakten på Korea Explorer

Från dröm till verklighet

Här är berättelsen om hur vi (Munin och TriggerHappy) tog Korea Explorer.

För ca ett år sedan började förberedelserna att förverkliga drömmen om att bli först i världen med att ta medaljen Korea Explorer. Vi hade pratat lite löst om att det skulle vara häftigt att komma iväg. Nu frågade vi ut en kontakt i Korea när det är bästa att åka. Svar: lågsäsong, maj eller september. Då det är lagom temperatur, dvs 20-25ºC och inte så mycket andra turister. Vi valde maj 2016.

Förarbetet hemma bestod i att med hjälpa av guidebokens karta, turf-appen och turf.lundkvist.com planera en rutt som skulle ta oss till alla 15 regioner i Korea. Vi skulle ha 15 dagar på oss att ta minst en zon i varje region. Det lyckades vi med!

En vecka skulle vi hyra bil och köra runt i sydvästra delen av landet, så TriggerHappy fixade ett Internationellt körkort. För att ha tillräckligt med datatrafik köpte vi två st koreanska SIM-kort från Holiday Phone; 300 kr/st för 1 GB under en månad. Inga speciella vaccinationer var nödvändiga och vi växlade in två miljoner won innan vi lämnade Sverige 28 april på kvällen.

Flygresan tog 15 timmar och vi landade fredag 29 april kl 17 lokal tid på Incheon International Airport. Här började jakten på Korea Explorer med zonen IncheonAir i regionen Incheon. Tyvärr upptäckte vi att våra förköpta koreanska SIM-kort inte var aktiva, så vi fick ta till  plan B: Telia Världen, 1 GB för 299 kr att använda under en vecka. Det fungerade direkt och vi fick båda en take på IncheonAir.

Pendeltåget från flygpatsen in till Seoul tog ca 70 min och vi landade på Seoul station strax efter kl 22. Vi var trötta och hade inga tankar på fler zontagningar denna dag. Vi tog en taxi till vårt vandrarhem i stadsdelen Insadong, nära zonen TapgolZone. Vi föll i säng och nästa dag efter frukost (pulverkaffe med socker och mjölk samt fyra rostade mackor med marmelad) promenerade vi till två världsarv, Jongmyo Shrine (världsarvszonen JongmyoShrine) och Changdeokgung, The Palace of Happiness (världsarvszonen Changdeokgung). I Jongmyo låg zonen utanför huvudbyggnaden med de kungliga stenrelikerna.

I Korea är det aldrig långt till toaletter, de allra flesta tågstationer har rena fina toaletter och likaså de flesta parker. Turistattraktioner som Jongmyo Shrine har ofta flera välskötta toaletter. Ibland måste man köpa sig ett litet paket papper ur en automat, men det hände oss bara ett par gånger. I Chandeokgung tog vi en guidad tur av The Secret Garden, de kungligas egna trädgård med en myriad av paviljonger och vattendrag bland lummig grönska.

Pendeltågsnätet i och runt Seoul är lätt att använda och man kan åka till tre andra regioner (Incheon, Gyeonggi och Gangwon). På kvällen vår första heldag i Korea åkte vi ut till Bucheon, en förort till Seoul, i regionen Gyeonggi. Här tog vi var sin zon och hade nu tagit zoner i tre regioner på ett dygn, en mycket bra början!

På omgångsstarten 1 maj åkte vi på en guidad tur till DMZ, the Demilitarized Zone. Vi tillbringade halva dagen i zonlöst land tills vi kom tillbaka till Seoul och besökte The War Memorial of Korea (zonen WarMemorial). Vi tillbringade några timmar i deras utomhusdel bland flygplan, båtar och stridsvagnar medans vi turades om att ta zonen ett par gånger var.

Måndag 2 maj tog vi pendeltåget till Chuncheon i regionen Gangwon. Resan tog två timmar, vi bytte tåg tre gånger och det kostade 24 kr enkel väg. Vi åkte genom ett grönt kuperat landskap med många vattendrag. Tåget delade vi med mängder av äldre koreaner som skulle ut och vandra i bergen, vandring är koreanernas favorithobby.

I Chuencheon finns 17 zoner, men de ligger rätt långt ifrån varann. Det var en varm dag och vi var båda förkylda, så efter att ha ätit stadens signaturrätt, dakgalbi, till lunch, valde vi ut två zoner som låg i närheten av stationen Namchuncheon. Den första, SorimgwanZone, låg delvis i en park och delvis på gatan bredvid. Vi tog zonen var sin gång och nu är den centrerad över bänkarna i parken istället för på gatan. Den andra zonen, ToegyePark, låg i trappan upp till en grundskola. Alldeles i närheten fanns ett amfieteaterliknande torg, så efter vårat besök är zonen omlokaliserad dit.

Bild25

Generellt gick alla zoner vi besökte att ta, ibland med hjälp av armhålsturf och långa armar. Vissa zoner låg på olämpliga ställen, som tex gravhögar där skyltar tydligt talade om att man inte fick gå på gravhögarna, eländiga slänter, mitt i lekparker. Det märktes att ingen turfat i dessa områden före oss, då liknande zoner i Sverige skulle flyttats på för länge sen till lämpligare platser.

Efter vår utflykt till Chuncheon var det dags att lämna Seoul, så nästa dag tog vi bussen söderut till Danyang i regionen Chungcheongbuk. Mer än hälften av regionens zoner ligger i Danyang, som av vår guidebok beskrevs som ‘a little gem of a resort town”. Vi hade redan hemma i Sverige bestämt oss för att stanna två nätter i Danyang och bokat ett motell som erbjöd lånecyklar. Bussresan tog lite drygt 2 h med expressbuss och kostade ca 17000 won (130 kr) per person. Vårt motell låg fem minuters promenad från busstationen och efter vi checkat in gick vi ut i småregnet och TriggerHappy tog första zonen, DanyangDoctors, innan vi gick och åt ett gäng supergoda dumplings i en liten restaurang i marknaden. Sen gick vi ett varv och tog de sex centrala zonerna i Danyang. Till middag testade vi hamburgare på den inhemska snabbmatskedjan Lotteria, de var goda och kryddstarka!

När vi vaknade nästa dag, sken solen från en klarblå himmel och efter frukosten fick vi låna cyklar. Cyklarna var för små, med dåliga bromsar och vi fick inga hjälmar. Det var trots allt bättre än att gå och vi började dagen med att cykla över floden och mot kalkstensgrottorna Gosu Dongul och zonen GosuCave. Tyvärr var grottorna stängda för ombyggnad. Vi cyklade vidare, men cyklarna var inte gjorda för backarna runt Danyang, så vi vände rätt snart tillbaka mot staden och cyklade utefter floden på en fin cykelväg. Vi plockade fyra zoner på vägen innan vi åt lunch. Under lunchen gick blocktiden ut, så vi kunde ta alla zoner båda två. Sen cyklade vi utefter floden åt andra hållet till zonen DanyangAir.

På kvällen blev det mer dumplings och en kaffe med kaka på vandrarhemmets kafe. Fikat var dubbelt så dyrt som middagen. Vår billigast måltid kostade bara 3000 won (24 kr) per person och det var ‘plain noodles’. Våra måltider kostade oftast mellan 5-10000 won per person. Som mest betalade vi drygt 35.000 won för en middag för två. Ibland var det bara att peka på den skrivna menyn och hoppas på det bästa eftersom ingen av oss kan koreanska. Det gick alltid bra och vi fick aldrig något vi inte kunde äta. Generellt var det mesta väldigt kryddstarkt och det gick åt mycket vatten varje måltid.

Torsdag 4 maj tog vi bussen på morgonen mot Daegu, Koreas fjärde största stad. Den här dagen var planen att åka igenom tre regioner och avsluta i en fjärde, Busan. Bussarna är rena, välskötta och billiga. Det kostade som mest 14.000 won (100 kr) att åka mellan två städer. Bussbiljetter kan inte köpas i förväg, utan vi tog vår guidebok, gick fram till kassan, pekade på den stad vi ville åka till och fick våra biljetter. Sen stod det på biljetten vilken plattform vi skulle åka från och eftersom bussarna gick ofta, var 10e-15e minut, gick hela dagen väldigt smidigt.

I Daegu behövde vi byta busstation för att ta oss vidare till Pohang i regionen Gyeongsangbuk. Vi tog varsin zon på promenadavstånd från busstationen och hoppade sen in i en taxi. Resan genom staden tog ca 20 min och kostade 7000 won (54 kr). Inom en timme av vår ankomst till Daegu satt vi på en buss mot Pohang. I Pohang tog vi båda zonen DohangBuses och åt lunch medan vi väntade ut blocktiden. I Ulsan tog vi var sin zon i närheten av busstationen: Areumzone i en park och UlsanWheel bland marknadsstånd på torget vid ett köpcentrum. Sista bussen mot Busan var dagens lyxigaste med röda lädersäten och två plus ett säte i varje rad. Vi blev lite konfunderade när bussen körde in på en rätt så ödslig station. Det visade sig att vi skulle byta till pendeltåg där och vi kunde använda samma kort som i Seoul. Vi hade även lyckats boka ett vandrarhem som låg på samma linje, så vi behövde inte byta tåg.

Vi skulle stanna två nätter i Busan och sen hyra bil i sju dagar för att avsluta med expresståg tillbaka till Seoul. Nästa dag regnade det och vi insåg att vi glömt paraply hemma i Sverige, så ett paraply inhandlades efter vi tagit första zonen. Sen åkte vi till tågstationen och fixade tågbiljetter för återresan till Seoul, 56.000 won per person (430 kr). Eftersom det regnade begav vi oss sen till Centrum City, världens största shopping centrum. Vi åt lunch där, men hittade inget att köpa, så när det slutat regna tog vi en liten turfpromenad i närområdet och tog tre zoner innan vi begav oss mot FN kyrkogården, den enda i världen. 2300 FN-arbetare från 11 länder är begravda där. UNCemetary (omdöpt från UNPark som den hette när vi besökte den) är en Holy Zone som troligen ingen kommer ta en Ghost Minute medalj på, eftersom området stänger kl 17 varje dag. Vi avslutade vår dag i Busan med att äta street food i närheten av vårt vandrarhem.

Bild7

Fredag 5 maj var det dags att hämta vår hyrbil, inklusive engelsk GPS. Vi skulle ut på vägarna i sju dagar och besöka de sista sex regionerna. Första dagen körde vi drygt trettio mil och mestadels på expressvägar med vägtullar. Vägarna är fina, och maxhastighet var 100 km/h (80 km/h på vanliga landsvägar). Det är många tunnlar, då landet till stor del består av små skogsbeklädda kullar/berg.

Vårt första stopp var i staden Gimhae (region Gyeongsangnam) där vi råkade ut för ett oväntat problem: vi kunde inte låsa bilen! Och instruktionsboken var bara på koreanska. En av oss fick vakta bilen vid zontagningarna. När vi senare på dagen tankade, frågade vi killen som tankade åt oss hur vi skulle göra för att låsa bilen. Efter ett flertal försök där hälften av alla knappar i bilen tryckts på, gick det att låsa bilen. Troligen hade dimljusen av misstag slagits på och det förhindrade oss att låsa bilen. Skönt att vi fixade det problemet och slapp sova i bilen!

Vårt andra turf-stopp för dagen var i Daejeon, Koreas femte största stad där regeringen och övrig stadsförvaltning huserar. Vi tog en promenad med glasspaus och tog fyra zoner var (Munin lyckades även armhåla en zon under bilfärden genom staden). Här var första gången vi såg många som cyklade och utnyttjade cykelbanorna till det rätta ändamålet. Zonerna låg också relativt tätt och vi stötte på flera 185-poängszoner, så vi var inte de första turfarna där.

Dagens slutmål var staden Gongju i regionen Chungcheongnam. Vi hade bestämt oss för två nätter i Gongju så vi kunde utforska ordentligt de två världsarven som ligger där. Första kvällen gick vi in i fästningen Gongsanseong som var lite väl upplyst med färgglada lampor. Dagen efter bestämde vi oss för att gå hela muren runt fästningen, den var ju ‘bara’ knappt 2 km, men då hade vi inte räknat med hur många höjdmeter och trappsteg vi skulle få bestiga. Utsikten var dock värd all svett.

När vi tagit världsarvszonen BaekjeAreas ett par gånger var, var vi klara med Gongsanseong och gick iväg till Kung Muryeongs grav (zonen MuryeongTomb), det andra världsarvet i Gongju. På vägen dit gick vi förbi zonerna GongjuStadium och GongjuMuseum. Gravhögarna såg väldigt inbjudande för picknick, men man fick inte beträda de. Ett museum med kopior av gravkamrarna låg i närheten och var mycket intressant att besöka.

På kvällen tog vi en promenad över till andra sidan av floden Geumgang och hamnade i ett slags rekreationsområde där folk cyklade på en ca 2 km lång asfalterad slinga. Det fanns även flera utomhusgym i området. Vad som överraskade oss var att det var fullt med folk på en lördagkväll. Zonen Jeongancheon låg i kanten av asfaltsspåret bredvid en naturtrogen björnstaty.

Söndag 8 maj började vi med tempelbesök innan vi styrde kosan mot Jeonju i regionen Jeollabuk. En stad med två zoner och det visade sig att vi hade lyckats boka in oss på ett motell endast 50 m från den ena zonen (JeonjuZone). Jeonju är födelsestaden för Koreas nationalrätt bibimbap (ris, kött, ägg och grönsaker med het sås), så det åt vi så klart till middag.

Nästa dag vaknade vi till regn. Det var lite småtråkigt då vi skulle besöka Gochang Dolmen, ett område med förhistoriska gravar. Här låg världsarvszonen GochangDolmen. Vi vandrade runt i en dryg timme i blött gräs och tittade på stora stenar (från tio ton till 300 ton) som markerade gravar ca 3000 år gamla.

Lunch åt vi i Gwangju, Koreas sjätte största stad och en egen region. Efter lunch hade det slutat regna, så vi beslöt oss för att ta en liten turf-promenad. Halvvägs började det regna igen…vi hann med att ta fyra zoner var på vår promenad. Tillbaka i bilen körde vi vidare mot Mokpo i regionen Jeollanam, sista regionen för oss och där vi förväntade oss att få Korea Explorer.

I Mokpo checkade vi in på vårt hotell som visade sig ligger mellan två zoner, EastCenter och CinemaZone. Munin började med att ta EastCenter och fick vänta förgäves på en Korea Explorer medalj…snacka om anti-klimax. TriggerHappy tog CinemaZone några minuter senare med samma resultat, ingen medalj. Enligt turf.lundkvist.com hade vi båda tagit minst en zon i varje region i Korea, så vi skrev en issue och gick ut och firade med öl och grillade kycklingdelar på spett! :)

Bild22

Nästa dag tog vi en turf-promenad genom ett soligt Mokpu, fikade kallt kaffe på burk och åt dumplings i hamnen. Vi tog totalt tio zoner var i Mokpu och under dagen ramlade Korea Explorer medaljen in och bästa souveniren var fixad :)

Torsdag12 maj åkte vi till Jinju via den välbevarade Nagan Folk Village belägen i en fästning från 1397. För första gången på vår resa blev vi allmänt utstirrade och folk vi mötte hejjade på oss. I Jinju bodde vi i närheten av stadens fästning och hade gångavstånd till två zoner, ChokseokPark och Jinjugyo. När det blev dags att äta gick vi runt tills vi hittade en restaurang med tilltalande bilder på skylten utanför. Till vår stora förvåning och glädje, var ägarens engelska lika bra som vår egen och vi kunde få vår mat lite mindre stark än normalt. Det är lycka det! Maten var supergod, och tillräckligt stark ändå.

Efter en natt i Jinju åkte vi tillbaka till Busan. Vi tyckte vi tog till ordentligt med tid för den knappt 11 mil långa resan. Vi åkte kl 9 från Jinju och skulle lämna tillbaka bilen i Busan kl 12. Med bara ett stopp på vägen, var vi framme kvart i tolv. Så går det när man väljer bort expressvägarna med vägtullar i GPSen :)

Efter vi lämnat igen bilen, tog vi snabbtåget till Seoul. Det tog ca 2 h 40 min. Sista natten i Seoul bodde vi på ett vandrarhem nära Seoul station. På kvällen tog vi en turf-promenad till Yongsan-området där min kompis metal-band hade en spelning. Koreansk metal låter rätt likt svensk!

Bild2

Vår sista dag i Korea strövade vi runt i kvarteren sydöst om Seoul station. Vi besökte inga kända turistställen, utan fick istället en inblick i vardagslivet. Seoul är backigt, trånga gränder, höghus, slingriga gator, små parker med lekplats i ena delen och ett utomhusgym i den andra och nästa alltid rena, fina toaletter!

På 15 dagar i Korea hann vi med 15 regioner, fem världsarv och 79 (TriggerHappy) respektive 84 (Munin) unika zoner. TriggerHappy kom hem med fem regionskronor och Munin med nio att utnyttja resten av omgången hemma. Vi fick en lagom blandning av Turf och turism i ett väldigt vänligt och lätturistat land där man inte behöver kunna språket för att göra sig förstådd.

Munin & TriggerHappy

Dela:Share on FacebookTweet about this on Twitter

    Wow, vilket äventyr! Tack för en mycket trevlig berättelse. Faktiskt lite mer exotiskt och spännande än när Naban, MarresmacK och jag tog Sweden Explorer på vår resa till Kalmar. :D
    Stort GRATTIS till er prestation! Nu har ni både ett oförglömligt minne för livet. Det var så kul att läsa om era äventyr.

    Det är inte utan att man undrar mer om vad för tankar som gled runt de där dagarna men vore kanske inte så Turf-inriktat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *