Turf 24 har tagit paus och är vilande. Tack för att du besökt sajten! Till turfgame.com

vagentillguldet

GW:s dramatiska guldstory

Vinnaren berättar om 27 nätter i Kalmar

Mobilrån. Förra omgångens guldmedaljör GW007 berättar med egna ord om guldet som han tog på cykelsadeln i Kalmar – och det som hände honom mitt i natten.

Fredag natt, 01.30, mitt i omgången. Bara ett par sekunder till och sedan vidare till nästa zon. Tre ungdomar kommer cyklande mot mig på den ödsliga cykelväg jag står på och otåligt väntar på att få höra ”Zone Taken”.

”Vad fan gör du? Ringer du snutjävlarna?” hör jag någon säga till mig.

”Ge hit mobilen” skriker en annan.

Plötsligt känner jag något hårt i pannan, ett knytnävslag. Jag tappar balansen och samtidigt som jag håller på att falla omkull känner jag hur en hand griper tag om mobilen som glider ur min hand.

Sparkar mot ryggen

Jag hamnar på marken och känner en spark i ryggen. Liggande med händer och armar skyddande över huvudet känner jag ytterligare några sparkar mot rygg och ben. Lika snabbt som de dök upp är de borta.

Efter bara ett par minuter lyckas jag stanna en bil som hjälper mig att ringa polisen som är på plats 10-12 min senare. Vid den tiden är ynglingarna långt borta och mobilen är ett minne blott.

Inga personskador tack och lov, förutom en svullnad i pannan. Lite småchockad lyckas jag ta mig hem och somnar vid femtiden på morgonen, men vaknar endast några timmar senare. Jag vet inte om jag vill eller kan fortsätta. Alla dessa lösenord för att få igång mitt nick på en annan mobil. Efter en stund ordnar det sig på min frus telefon.

”Knottrar sig över hela kroppen”

Turfglädjen lyser med sin frånvaro i min hjärna och kropp efter överfallet. Ledningen har nu krymt från 80 000 till 60 000 och tävlingsmänniska som jag är ger jag mig iväg trots att känslan inte är den rätta. Jag kör till och med min vanliga nattrunda, men är nu på helspänn. Jag närmar mig stället där överfallet ägde rum ett dygn tidigare och det knottrar sig över hela kroppen. Blicken söker sig långt framåt och vida omkring för att snabbt kunna kartlägga eventuella faror.

Men hela omgången började egentligen av en slump. Klockan är 11.45 söndagen 6 september och jag är på väg ut för att ta en unik turfare innan zonen blir neutralt gul.

11.55 stöter jag ihop med en annan Kalmarturfare och han undrar om jag ska köra något på den nya omgången. Det blir nog en sväng om det inte regnar säger jag, och blickar upp mot de regntunga molnen som hänger över staden.

”Fast i racet”

Efter en timmas cyklande är jag på väg att vända hemåt, men zonerna i den riktningen är blockade. Ok, jag fortsätter en stund till tänker jag trots att det nu har börjat regna. På med regnkläderna och fortsätter sedan framåt. När ytterligare en halvtimme gått och jag på nytt försöker vända hem har det kommit upp en turfare bredvid mig och ännu en gång kommer jag inte hem.

Jag fortsätter och har nu hamnat på andra sidan staden. Först 16.00 är jag hemma. P.g.a de låga takesen är jag ändå bara 7-8 på topplistan. Senare på kvällen står jag med ena foten på första trappsteget på väg upp till sovrummet för att lägga mig. Men suget över att ge mig ut på en runda övervinner och det blir en långrunda som slutar ca 02.00. Därefter var jag fast i racet. Jag fungerar lite som allt eller inget.

4-5 dygn senare har jag segat mig upp i ledningen tack vare mina nattkörningar och då händer något som bara inte får hända. Mobilen är borta. Jag har handlat mjölk och bröd på ICA och måste ha lagt bort mobilen någonstans i butiken. Nedstämd cyklar jag hem och i ytterdörren möts jag av min fru som fått ett telefonsamtal från ICA om en upphittad mobil.

Stötte ihop med tidigare segrare

Under den senaste tiden har turfandet i Kalmar förändrats anmärkningsvärt. Ett kanotevent i augusti har gjort att det blivit en del artiklar i tidningar och prat i radio om Turf. Många nya turfare har dykt upp och zoner man tidigare kunnat behålla i ca ett dygn försvinner nu ofta inom en timma.

Ibland händer det att jag blir av med 20-30 zoner efter midnatt och eftersom det är 65p/zon i centrum och mycket 80p och 95p i övriga delar av staden numera är min enda chans att ta fler zoner än övriga turfare i toppen och ligga på en hög natt-pph.

Nio dygn in i omgången hade jag en ledig dag från jobbet. Jag var tvungen att någon gång under september bege mig till vårt fritidshus i Växjötrakten. Det blev lite besök i småsamhällen på vägen dit i hopp om att kunna behålla lite tickande pph, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Under eftermiddagen trampade jag runt några timmar i Växjö och bara njöt över alla 125p och 140p som fanns där. Jag stötte ihop med förra omgångens segrare plus ett par till trevliga turfare där, som lovade att de skulle vara så snälla som de bara kunde mot mina zoner.

Och så, mitt i omgången, kom det tragiska överfallet och misshandeln mot mig. Eftersom jag blev bestulen på min mobil turfade jag ett par dygn med en som jag kunde låna efter arbetstid innan den nya kom med posten.

”Bilen svänger runt och närmar sig”

Exakt en vecka efter överfallet blir jag på fredagskvällen vid 23.00 stoppad av polisen.

”Jag har sett dig cykla åt tre helt olika håll den senaste stunden. Hur kommer detta sig?” undrade han.

Jag visade honom Turfkartan i telefonen och gav honom lektion nr 1 i Turf. Nöjd körde han därifrån och lät mig fortsätta cykla.

Men denna märkliga natt visade sig vara långt ifrån slut. 01.30 befinner jag mig längst upp i nordöstra delen av staden och då kommer en långsamt körande Volvo i riktning mot mig.

Jag känner ett stort obehag och med vattnet i östlig riktning och skog åt norr är flyktvägarna inte många. Jag tar fart och cyklar i en vid båge på en gräsmatta för att komma undan. Bilen svänger runt och närmar sig snett bakom mig. Rutan vevas ner, nu är det klippt igen tänker jag och försöker öka takten i det tunga blöta gräset.

”Stopp! Polisen här” hör jag.

Jag har nog aldrig blivit så glad över att träffa polisen som nu. Jag ser en kvinnlig polis i uniform sitta i en civil polisbil tillsammans med en civilklädd polis. Jag förstår mycket väl att mitt något mystiska beteende i denna ödsliga stadsdel väcker misstankar hos dem. Andra gången denna kväll får jag ge lektion nr 1 i Turf. Dessutom fick de en lägesrapport från mig att det var hellugnt i denna stadsdel.

”Sådana som du skulle vi ha lite mer kontakt och information ifrån” sa de och nickade nöjt till vandra.

”Äsch, jag tar en sväng i alla fall”

Under mitt samtal med polisen hör jag ”Zone Taken” från min mobil flera gånger. Likaså när jag fortsätter. Nu har spelet kollapsat tänker jag, kan någon ha hackat sig in? Eftersom jag är långt hemifrån blir det många ”Zone Taken” från alla möjliga delar av världen innan jag är hemma. Under lördagen blev det bekräftat, spelet var hackat och det var ingen idé att köra. Vid denna tidpunkt var min ledning tämligen stabil och jag hade satt upp egna personliga mål med höga poäng och takes per dygn.

I dagarna innan hade jag legat på 253.7 takes/dygn men nu rasade allt vad som gällde denna statistik. Under söndagen öppnades spelet igen, men utan motivation satt jag likgiltigt kvar i soffan. Klockan blev 19.00, 20.00, 21.00 och när familjen gick till sängs vid 22.00 satt jag fortfarande kvar. ”Äsch, jag tar en sväng i alla” fall tänkte jag. Och den där svängen slutade till slut precis som vanligt, dvs med att jag körde runt hela stan och var hemma 4,5 timma senare.

”Var försiktiga där ute”

Sista veckan rullade på, dock inte i samma tuffa tempo som tidigare då jag inte längre hade några uppsatta mål jag kunde nå. Det var de sista dygnen som jag kom igång igen och ville göra en bra avslutning. Denna något märkliga omgång blev det turf i 26 dygn och jag körde runt 27 nätter i Kalmar, den 28 natten låg spelet nere som alla känner till. Jag fick med mig 1 072 727p fördelade på 6231 takes, Greed 250 och till slut lyckades jag parera in Ghost-medaljen i en av alla mina nattrundor.

Tack alla som följt mig och jag får se om jag vågar mig ut om nätterna framöver. Var försiktiga där ute, Turfvänner.

Hälsningar
/
GW007

Dela:Share on FacebookTweet about this on Twitter

    Jag hörde om överfallet dagen efter tror jag det var, det var med glädje jag såg att du var ute igen. Buset finns alltid men bara vi ”vanliga” människor kan göra skillnad med att synas ute, tillsammans tar vi tillbaka våra städer och gator. Din vinst kommer alltid att ha en extra guldstjärna. Grattis!

    tråkigt man inte kan få turfa ifred så hände sånt tråkigt.. man ska vara försiktig när man är ute med cykeln sena nätter.. finns så många idioter tyvärr idag :(

    Oj, tydligt tecken på att Turfs slogan är sann; outdoor addiction! Riktigt hemskt med överfallet .( Men bra jobbat! Grattis!

    Kul läsning, förutom storyn om överfallet förstås. Med tanke på vad du fick gå igenom så var segern verkligen välförtjänt.

    Ett jätte grattis till din Guldmedalj! Tack för trevlig läsning! Otäckt med överfallet, men du hade nog tur i oturen. Det kunde bli värre, de som misshandlar drar sig inte för något tyvärr. Du får kanske börja använda cykelhjälm, det skyddar åtminstone huvudet lite grann om oturen är framme.

    Kul läsning och väldigt bra skrivet! Tänkt tanken många gånger om hur oskyddad man är på nätterna och inte kul att läsa att risken onekligen finns. Kändes bra att läsa att du tog tag i det på en gång och fortsatte. Tror det är det bästa sättet.
    Under mina nattliga övningar i augusti blev jag också stoppad av polisen. Eller snarare att de körde fram till mig (jag var strängt upptagen med att ta en zon) och undrade om jag var skadad på något vis. Inser att det måste sett ”virrigt” ut för en icke invigd där jag stapplade omkring för att GPS:en skull ta fast. Skönt att veta att hjälp verkar kunna finnas den dag jag är ”virrig” på riktigt :-)

    Tur i oturen som en annan skrev. kul att höra att Turfandet gick mestadels bra i alla fall :) men hemskt att höra om överfallet :( att vissa inte kan få Turfa ifred utan att något hemskt ska hända :/ finns folk till allt tyvärr som man brukar säga…
    Har dock aldrig själv varit med om nånting liknande. Men hemskt att höra ändå :/ Men får hoppas på att Turfandet går bättre i fortsättningen utan att nånting mer hemskt händer.
    Lycka till med Turfandet och grattis till medaljen föresten :)

    Läbbigt! Nån natt var det nån som hejdade till mig och undrade om jag var ”civvare”. Men ändå rätt sympatisk, typ ”ah jag fattar, min brurscha brukar vara runt på geocaching….” Sen fick jag nåt bloss olagligt och brände vidare. :-D

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *