Turf 24 har tagit paus och är vilande. Tack för att du besökt sajten! Till turfgame.com

turf_nicebog

Den vilda vägen till NiceBog

EXKLUSIVT. Din_Kompis beskriver den strapats det innebär att ta zonen NiceBog.

Zonen NiceBog ligger ganska så otillgängligt. Den är en mullezon och är nog vad de flesta turfare skulle kalla en vinterzon, men några få av oss stoppas inte av det.

Först att försöka var Badbalja som tog sig fram på den östra sidan men tyvärr fick kapitulera till träskmarken. Efter att själv ha uppmanat andra turfare i närheten att ta zonen kunde jag inte låta bli att själv försöka när jag väl var nära.

Kändes enkelt

Med facit i hand fanns det nog många fler lättare sätt att ta zonen på men min utgångspunkt var Bertilssons stuga vid delsjön.

Efter att ha följt en crosscountry-cykelstig en bit in i skogen och upp för berget närmade jag mig en av de sjöar som låg på vägen. Från stigen stod till och med en skylt som sa ”125 meter till Odensvaletjärn”. Det här känns ju enkelt tänkte jag.

Lämnade stigen

Sagt och gjort lämnade jag stigen in på en mindre stig ner mot sjön som jag tänkte följa runt mot zonen. Stigen fortsatte cirka 50 meter och det var det sista jag skulle se i cykelbar väg den närmaste en och en halvtimmen.
Väl runt sjön började jag ta mig norr ut för att närma mig zonen. Av de kartor jag sett såg det ut att vara en bit norr och sen öster.

Fast i myggornas rike

Jag gjorde dock en missbedömning och hamnade för långt norrut. Detta tvingade mig att ta mig runt en bergvägg som sträckte sig mellan mig och zonen långt norrut. Till slut hittade jag en passage där jag kunde klättra upp över bergskammen och börja ta mig ner söder igen mot träsket där zonen låg.

Väl kämpande kände jag att det varit lagom för en paus och ta en powerbar jag hade med mig men så fort jag stannade blev jag påmind om att denna del av skogen var myggornas rike så det fick vänta.

Foto: Din_Kompis

Foto: Din_Kompis

Sanningens ögonblick

Till slut började skogen klarna och jag blickade ut över mossen där zonen låg. Efter nästan en timmes stretande i snårskog var sanningens ögonblick inne — skulle zonen gå att ta?

Jag började ta mig ut på kanten av mossen tills det började se väldigt blött ut. Det var dags att ta av sig skorna och fortsätta barfota resten av vägen.

Vatten till anklarna

Underligt nog var det något behagligt i att trampa fram genom den mjuka mossan och svalka fötterna i vattnet som knappt nådde mig upp till anklarna. Zonen närmade sig på kartan och till slut hörde jag ljudet av ”Taking zone”. Det var en befrielse!

Stående mitt i mossen passade jag på att ta några kort av detta underliga platta landskap som nästan liknade en savann med några få underliga små träd.

När zonen väl var tagen tog jag mig över till andra sidan i hopp om att det skulle ta mindre tid att ta sig ur skogen där en den dryga timme det tog att ta sig dit.

Till min fröjd var den andra sidan något lättare att ta sig fram genom och efter en stunds kämpande såg jag äntligen dagens vackraste syn: en stig.

Din_Kompis

Dela:Share on FacebookTweet about this on Twitter

    Hade med dem i ryggsäcken. Men med facit i hand borde jag nog lämnat cykeln vid den närmaste stigen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *